Efter en mardrömsresa via Norge till Danmark är vi äntligen hemma på Långnäs.
Kurre har skött om torp o djur alldeles utmärkt trots att det regnat en del.
Vår resa i Norge gick bra, men campingplatserna vi besökte var översvämmade, så lagerplatsen blev på väg med fast underlag.
På den första strax efter svenska gränsen mötte vi Knut Fischers dotter Maria med man o barn på väg till ekumeniskt läger i Seljord.
Efter melanlandning på Malö for vi med färjan Göteborg-Fredrikshavn. Redan första kvällen blödde Nils Erik näsblod, men det kunde vi stoppa.
Sedan satte det igång igen söndag kväll.
Med ambulans till Hjörring, där de inte kunde stoppa det, utan ny ambulans till Aalborg.
Där satte läkaren slutligen i en "ballong" i höger näsborre och föreslog att vi skulle ta oss tillbaka till Kjul.
Snälla sjuksystrar ordnade dock varsin säng och på morgonen fick vi taxi tillbaka till Kjul.
Eftersom färjebiljetter var beställda till tisdagen Grenå-Varberg började vi packa ihop och började färden med mig vid ratten. Motorväg drygt halva vägen, så träningskörningen gick hyfsat.
Natten på en mycket fin camping i Grenå var mardrömslik. Nils Erik halvsov i sittande ställning på olika platser i bilen. Jag tror inte jag sov alls. Fick pumpa upp "ballongen" några gånger eftersom det läckte.
Körde ner till färjan kl 8 och fick köra in på kajen kl 10.
Färjan gick 13.15 och då hade jag bett Christina o Arne att möta i Varberg.
Efter att vi ätit litet satte näsblodet igång igen. Vi fick komma till en sjukhytt och den "som styrde båten" Martin, tog hand om oss med hjälp av Anne.
Väl framme i Varberg efter 4 timmar mötte ambulans för transport till Varbergs lasarett där Christina o Arne väntade. Arne hade då tagit iland vår husbil med hjälp av däckspersonalen.
Efter lång väntan i korridor på lasarettet, och mycket blod som rann, bestämdes att Nils Erik fick ambulans till Halmstad eftersom där finns "öron, näsa, hals". Arne följde med med husbilen och Christina o jag åkte deras bil till Värsås. Efter lång dags färd mot natt var vi framme på Eneborgsvägen kl 01.00.
Nils Erik brändes i näsan under natten och kl 6.30 kom SMS med lugnande besked.
Hela onsdagen fick Nils Erik o Arne tillbringa på lasarettet i väntan på att läget skulle stabilisera sig, men kl 15 kom meddelande att de startat med husbilen mot Värsås.
Natten blev lugn, sedan fick jag ta ratten igen och körde efter rast i Finnerödja nästan hela vägen hem.
Puh!! Nu undrar jag om det blir någon mer husbilssemester?
Nu ska vi bara trappa ner och ta det lugnt.
Kurre har skött om torp o djur alldeles utmärkt trots att det regnat en del.
Vår resa i Norge gick bra, men campingplatserna vi besökte var översvämmade, så lagerplatsen blev på väg med fast underlag.
På den första strax efter svenska gränsen mötte vi Knut Fischers dotter Maria med man o barn på väg till ekumeniskt läger i Seljord.
Efter melanlandning på Malö for vi med färjan Göteborg-Fredrikshavn. Redan första kvällen blödde Nils Erik näsblod, men det kunde vi stoppa.
Sedan satte det igång igen söndag kväll.
Med ambulans till Hjörring, där de inte kunde stoppa det, utan ny ambulans till Aalborg.
Där satte läkaren slutligen i en "ballong" i höger näsborre och föreslog att vi skulle ta oss tillbaka till Kjul.
Snälla sjuksystrar ordnade dock varsin säng och på morgonen fick vi taxi tillbaka till Kjul.
Eftersom färjebiljetter var beställda till tisdagen Grenå-Varberg började vi packa ihop och började färden med mig vid ratten. Motorväg drygt halva vägen, så träningskörningen gick hyfsat.
Natten på en mycket fin camping i Grenå var mardrömslik. Nils Erik halvsov i sittande ställning på olika platser i bilen. Jag tror inte jag sov alls. Fick pumpa upp "ballongen" några gånger eftersom det läckte.
Körde ner till färjan kl 8 och fick köra in på kajen kl 10.
Färjan gick 13.15 och då hade jag bett Christina o Arne att möta i Varberg.
Efter att vi ätit litet satte näsblodet igång igen. Vi fick komma till en sjukhytt och den "som styrde båten" Martin, tog hand om oss med hjälp av Anne.
Väl framme i Varberg efter 4 timmar mötte ambulans för transport till Varbergs lasarett där Christina o Arne väntade. Arne hade då tagit iland vår husbil med hjälp av däckspersonalen.
Efter lång väntan i korridor på lasarettet, och mycket blod som rann, bestämdes att Nils Erik fick ambulans till Halmstad eftersom där finns "öron, näsa, hals". Arne följde med med husbilen och Christina o jag åkte deras bil till Värsås. Efter lång dags färd mot natt var vi framme på Eneborgsvägen kl 01.00.
Nils Erik brändes i näsan under natten och kl 6.30 kom SMS med lugnande besked.
Hela onsdagen fick Nils Erik o Arne tillbringa på lasarettet i väntan på att läget skulle stabilisera sig, men kl 15 kom meddelande att de startat med husbilen mot Värsås.
Natten blev lugn, sedan fick jag ta ratten igen och körde efter rast i Finnerödja nästan hela vägen hem.
Puh!! Nu undrar jag om det blir någon mer husbilssemester?
Nu ska vi bara trappa ner och ta det lugnt.
